Flera varianter av partitioneringsprogram har anpassats av Debians utvecklare för att fungera på olika typer av hårddiskar och datorarkitekturer. Följande är en listan på de program som lämpar sig för din arkitektur.
Rekommenderat partitioneringsverktyg i Debian. Den här schweiziska armékniven kan också ändra storlek på partitioner, skapa filsystem och tilldela dem monteringspunkter.
Den originella diskpartitioneraren för Linux, bra för experter.
Var försiktig om du har befintliga FreeBSD-partitioner på din maskin. Installationskärnorna inkluderar stöd för dessa partitioner, men sättet som fdisk representerar dem på (eller inte) kan göra att enhetsnamnen skiljer sig. Se Linux+FreeBSD HOWTO.
Ett av dessa program kommer att köras som standard när du väljer (eller liknande). Det kan vara möjligt att använda ett annat partitioneringsverktyg från kommandoraden på VT2, men det är inte rekommenderat.
Se till att du skapar en ”Sun-disketikett” på din uppstartsdisk. Det här är den enda sorten av partitionsplan som OpenBoot PROM förstår, och därför är det den enda plan vilken du kan starta upp från. Tangenten s används i fdisk för att skapa Sun-disketiketter.
Vidare, på SPARC-diskar, se till att din första partition på din uppstartsdisk börjar på cylinder 0. Då det här krävs, betyder det också att första partitionen kommer att innehålla partitionstabellen och uppstartsblocket, vilka är de första två sektorerna på disken. Du får inte lägga en växlingspartition som första partition på uppstartsenheten, eftersom växlingspartitioner inte bevarar de första sektorerna av partitionen. Du kan lägga in Ext2- eller UFS-partitioner där; de lämnar partitionstabellen och uppstartsblocket i fred.
Det föreslås även att den tredje partitionen bör vara av typen ”Whole disk” (typ 5), och innehålla hela disken (från första cylindern till den sista). Det här är helt enkelt en sammanslagning av Sun-disketiketter, och hjälper starthanteraren SILO att behålla sina riktmärken.