Flera varianter av partitioneringsprogram har anpassats av Debians utvecklare för att fungera på olika typer av hårddiskar och datorarkitekturer. Följande är en listan på de program som lämpar sig för din arkitektur.
Rekommenderat partitioneringsverktyg i Debian. Den här schweiziska armékniven kan också ändra storlek på partitioner, skapa filsystem och tilldela dem monteringspunkter.
En diskpartitionerare i helskärm som är enkel att använda för resten av oss.
Observera att cfdisk inte förstår FreeBSD-partitioner alls, och, igen, som ett resultat av det kan enhetsnamnen skilja sig.
Ett av dessa program kommer att köras som standard när du väljer (eller liknande). Det kan vara möjligt att använda ett annat partitioneringsverktyg från kommandoraden på VT2, men det är inte rekommenderat.
PALO, starthanteraren för HPPA, kräver en partition av typen ”F0” någonstans inom de första 2 GB. Det är där starthanteraren, en valfri kärna och ramdisken kommer att lagras, så gör den tillräckligt stor för det — åtminstone 4 MB (8–16 MB föreslås). Ett ytterligare krav på den fasta programvaran är att Linux-kärnan måste finns inom de första 2 GB av disken. Det här kan normalt sett göras genom att göra så rotpartitionen (ext2) passar in helt inom de första 2 GB av disken. Alternativt kan du skapa en liten ext2-partition nära början av disken och montera den på /boot, eftersom det är den katalogen som Linux-kärnan kommer att lagras. Partitionen /boot behöver vara tillräckligt stor för att innehåla de olika kärnor du kanske vill läsa in; 25–50 MB är oftast tillräckligt.