Flera varianter av partitioneringsprogram har anpassats av Debians utvecklare för att fungera på olika typer av hårddiskar och datorarkitekturer. Följande är en listan på de program som lämpar sig för din arkitektur.
Rekommenderat partitioneringsverktyg i Debian. Den här schweiziska armékniven kan också ändra storlek på partitioner, skapa filsystem och tilldela dem monteringspunkter.
En diskpartitionerare i helskärm som är enkel att använda för resten av oss.
Observera att cfdisk inte förstår FreeBSD-partitioner alls, och, igen, som ett resultat av det kan enhetsnamnen skilja sig.
Ett av dessa program kommer att köras som standard när du väljer (eller liknande). Det kan vara möjligt att använda ett annat partitioneringsverktyg från kommandoraden på VT2, men det är inte rekommenderat.
Diskpartitioneraren partman är standardverktyget för partitionering i installationsprogrammet. Den hanterar uppsättningen av partitioner och deras monteringspunkter för att se till att diskarna och filsystemen är korrekt konfigurerade för en lyckad installation. Den använder faktiskt parted för att göra själva diskpartitioneringen.
IA-64 EFI-firmware har stöd för två format av partitionstabeller (eller disketikett), GPT och MS-DOS. MS-DOS-formatet som normalt sett används på i386 PC-datorer, rekommenderas inte längre för IA-64-system. Även om installationsprogrammet även erbjuder cfdisk bör du endast använda parted för att den kan korrekt hantera både GPT- och MS-DOS-tabeller.
Det automatiska partitioneringsreceptet för partman allokerar en EFI-partition som första partitionen på disken. Du kan också ställa in partitionen under från huvudmenyn på ett sätt som liknar när man ställer in en växlingspartition.
Partitioneraren partman hanterar de flesta disklayouter. För de onormala fallen där det är nödvändigt att manuellt ställa in en disk, kan du använda skalet som beskrivs ovanför och köra verktyget parted direkt med dess kommandoradsgränssnitt. Antar att du vill radera hela din disk och skapa en GPT-tabell och några partitioner, så kan något liknande den här kommandosekvensen användas:
mklabel gpt
mkpartfs primary fat 0 50
mkpartfs primary linux-swap 51 1000
mkpartfs primary ext2 1001 3000
set 1 boot on
print
quit
Det här skapar en ny partitionstabell, och tre partitioner som ska användas som en EFI-uppstartspartition, växlingsutrymme, och ett rotfilsystem. Till sist ställer det in en uppstartsflagga på EFI-partitionen. Partitioner anges i megabyte, med start- och slutposition från början av disken. Så, till exempel, vi skapade här ovan ett 1999MB stort ext2-filsystem som startade på positionen 1001MB från början av disken. Observera att formateringen av växlingsutrymmet med parted kan ta några minuter att färdigställa, eftersom den letar efter felaktiga block på partitionen.
ELILO, starthanteraren för IA-64, kräver en partition som innehåller ett FAT-filsystem med boot-flaggan inställd. Partitionen måste vara tillräckligt stor för att hålla starthanteraren och de kärnor eller ramdiskar som du önskar starta upp. En minimal storlek skulle vara ungefär 20 MB, men om du förväntar dig att köra flera kärnor, så är kanske 128 MB ett bättre storlek.
EFI-uppstartshanteraren och EFI-skalet har full stöd för GPT-tabellen så att uppstartspartitionen inte nödvändigtvis behöver vara den första partitionen eller till och med på samma disk. De här är bekvämt om du skulle glömma att allokera partitionen och komma på det efter du har formaterat de andra partitionerna på din disk (eller diskar). Partitioneraren partman letar efter en EFI-partition samtidigt som den leter efter en korrekt uppsatt rot-partition. Det här ger dig en möjlighet att rätta till disklayouten före paketinstallationen påbörjas. Det enklaste sättet att rätta till det här problemet är att minska den sista partitionen på disken för att skapa tillräckligt ledigt utrymme för att lägga till en EFI-partition.
Det rekommenderas starkt att du allokerar EFI-uppstartspartitionen på samma disk som rot-filsystemet.
EFI-firmware är mycket mer sofistikerat än vanliga BIOS på de flesta x86 PC-datorer. Vissa systemtillverkare använder möjligheten i EFI att komma åt filer och köra program från en hårddisks filsystem för att lagra diagnostik och EFI-baserade systemhanteringsverktyg på hårddisken. Det här är ett separat FAT-formaterat filsystem på systemdisken. Konsultera systemdokumentationen och tillbehör som skickades med systemet för detaljer. Den tidpunkt som är enklast att ställa in en partition för diagnostik är samma tidpunkt som när du ställer in EFI-uppstartspartitionen.